Kan en familj verkligen leva på en inkomst?

Kritiken haglade tätt när jag och frun meddelade människor i vår närhet om att hon kommer att vara hemmafru i åtminstone 5 år framöver, kanske rent av permanent. Givetvis var det inte så att vi basunerade ut meddelandet på en släktmiddag utan det kom fram "naturligt" via kritik angående varför Fru Aktieviking fortfarande inte hade skaffat sig ett jobb efter 1 års arbetslöshet.

Vårt svar på kritiken var att vi har fattat ett gemensamt beslut och att det fungerar bra för vår familj. När vi sade detta så var frun dessutom gravid med vår dotter, vilket "folk" var snabba med att påpeka (som om det vore en nyhet för oss). Föräldrar, som påstod sig vara erfarna sådana, påpekade även att barn kostar en farlig massa pengar och att det kommer att bli tufft för Aktieviking som ensam ska sätta mat på bordet. 

Nu är dottern snart 4 månader gammal och vi har införskaffat allt som behövs i form av vagn, blöjor, leksaker, "babygym"o.s.v. och kan nöjt konstatera att kritikerna hade fel. Vår sparkvot har inte påverkats nämnvärt utan ligger stabilt kvar mellan 40 - 50% månad efter månad. När vi blev gravida så planerade vi helt enkelt för de kommande utgifterna. Ett extra sparande sattes upp för att täcka allt som bebisen behöver månad 1 - 3 (plus lite felmarginal). 

Det krävs inte en grymt bra lön för att en familj på 3 - 4 personer ska ha en bra vardag samtidigt som man sparar varje månad. Det viktigaste, enligt mig, är att planera väl, alternativt ha vanor som är billiga eller gratis. Barn gör inte som man säger, barn gör som man själv gör. Ifall man föregår med gott exempel och lever sparsamt så tror jag att de flesta barn kommer att ta sig an levnadsstilen utan några större problem.

Att leva sparsamt för mig betyder inte att man inte unnar sig t.ex. en fin telefon/bil/resor etc. Det betyder att man köper saker när de behöver bytas ut (istället för när nästa version har finns tillgänglig). Dessutom är vi noggranna med att inte låna pengar till konsumtion, utan sparar alltid först, ifall det behövs. Just detta är något som vi fick mycket kommentarer kring då många trodde att vi aldrig skulle unna vår dotter något, vilket givetvis är felaktigt.

Det som stör mig mest med kritiken vi har fått är inte att folk inte förstår att vi jobbar mot ekonomisk frihet. Nej, det som stör mig är att människor som står en nära drar snabba, negativa slutsatser kring hur vi lever utan att egentligen förstå vår situation. Hade de förstått att även jag kommer att sluta jobba inom ca 15 år (Jag är ca 30 år gammal idag) så hade reaktionen kanske varit en annan. Men just den detaljen håller vi för oss själva just nu, vi tror inte att våra nära och kära är redo för slutklämmen på våra planer riktigt än...